Min syster hörde av sig en dag och undrade om vi kanske inte kunde cykla isälvsleden? Sagt och gjort det gjorde vi. Verkar inte finnas så många cykelleder som inte går bara på grusväg och asfalt... Det fanns litegrann skrivet om leden samt någon då och då som publicerat bilder på instagram. Vi hittade inte heller någon bra karta, men skrev ut pdf-kartan från www.isälvsleden.se och så hade vi Lantmäteriets karta i mobilen. Vi valde att starta i Vindeln, och cykla mot Åmsele. Planen var att cykla tur och retur, det blev inte så...
Så här är leden markerad. I skogen med orange på träden. Mycket sly, uppför och värme i snårskog första milen tog våra krafter. Vi diskuterade lite vad den lilla skylten betydde, vi kom fram till att det måste vara någon sevärdhet (som vi inte orkade besöka). När vi slagit läger på kvällen kom vi på att cykel- och gångled delar sig där... Inte så konstigt att det var så svårt att cykla, vi var på gångleden, dvs över icke röjt kalhygge... Man lär så länge man lever.
Första lägerplatsen vid Yttersjön, väldigt vackert! Inga insekter trots väldigt varm dag. Natten blev kall och fuktig, allt var blött och dimman låg tät på morgonen. Inför dagens etapp bestämde vi oss för att hålla oss på cykelleden.
Gårdagens miss, att vi valde gångleden skulle vi inte göra om dag två. De sista 500 metrarna ut på cykelleden gick över ett blöthål, jag plurrade upp till knäna. Väl ute på cykelstigen såg vi att vi slagit läger bara några hundra meter från ett vindskydd med ved och eldstad... Hm... Nå det gick ju bra ändå. Vad gäller cykla med packning har vi lärt oss massor! Jag hade lite lättare packning än syrran, men attans vad svårt det var att fara omkring med en baktung cykel, det gick ju fantastiskt bra på platten och nerför, men uppför.... Nä vi får redigera packningen till nästa gång. Köp INTE cykelväskor på XXL, de håller inte i sömmarna.
Cyklingen lite enklare dag två. :)
De flesta väljer tydligen att starta sin cykeltur i Hällnäs och jag förstår det. Väl inne i Hällnäs tappade vi bort leden. Vi hittade en informationstavla som vi inte riktigt förstod, kan ha berott på värmen. Vi klev på leden igen strax bortanför skolan och växthusen. Efter Hjuken skall man över Vindelälven, lite struligt att hitta vägen över. Man kan cykla längs storvägen, men leden gick rakt över vägen, ner längs en traktorväg och sedan fick man gissa sig till att man skulle cykla åt fel håll och över en bro som fanns en liten bit bort.... Himla bra lösning om man hittar den. :)
Blev många bad i alla sjöar och bäckar för hundarna. Vi drack vattnet i Yttersjön utan att koka det och det gick hur bra som helst. Det är ju inte så ofta man får vattenbrist när man är i fjällen, men nu i skogslandet fick vi oss en tankeställare... Det går åt mer vatten än man tror...
Detta kan vara världens bästa turkompis!! Vilken hjälte Råsto är.
Badpojken Lappfjällens W Dreamcatcher Råsto.
På vissa (ganska många) ställen var leden tvärbrant, som här, strax efter kallkällan i Bäckebo. Vi fick släppa hundarna och hjälpas åt med att få upp cyklarna, gick knappt att gå där.
Varken jag eller min syster är supercyklare, och jag väldigt otränad, vilket innebar att jag fick slita väldigt hårt. Jag måste säga att det gick ändå över förväntan. Hade vi varit äkta mountainbikers så hade vi nog cyklat fram och tillbaka på en dag, nu gjorde vi inte det. Stora delar av leden var väldigt fin och lättcyklad, men branta backar med rulliga stenar och lös sand i var inte så enkelt, men gick bra om man tog det lugnt.
Ja, så var det ju det där med dricksvatten... Vi siktade helhjärtat på att fylla upp alla våra flaskor i kallkällan vid Bäckebo. Glada och lättade över att vara framme vid rastskyddet lämnade vi packning och hundar och gick till kallkällan, som var torr... SUCK! Snacka om att vi tappade modet... Blev smörgås och energybars till lunch... Vi letade oss fram närmaste sjö så hundarna skulle få bada. Trampade vidare mot Missutjärn.
Missutjärn, en väldigt vacker och fridfull plats, alldeles bredvid järnvägen. Friluftsfrämjandet har en rastkoja där som man får nyttja, det är även de som underhåller leden. Tågen rullar dock förbi med jämna mellanrum (dygnet runt).
Vi var framme ganska tidigt i Missutjärn men vi valde att stanna där. Värmen och den torra kallkällan var knäckande. Dessutom var vi ju ute på aktiv semester, ingen stress alltså. Vattnet i tjärnen var klart och rent och gick alldeles utmärkt att dricka. Lite häftigt är det ju att hålet i marken (tjärnen) blev till efter att ett stort isblock lossnat från en glaciär och så småningom tinat bort. Kvar blev gropen som så småningom fylldes med vatten. Dödisgropar kallas de, vattnet är ofta väldigt rent då det filtreras genom marken. Vi drack massor. Även lite rödvin slank ner till maten. Längs leden finns massor med dödisgropar.
Resten av leden fram till Åmsele kändes som en "walk in the park" även fast jag bitvis fick leda cykeln upp eller ner för sandiga, steniga branta backar. Ja, jag är en fegis.
Vet inte när men det har ju varit skogsbrand här...
Galet vackra höstfärger, skönt med en svalare dag.
Det ingår även lite rodd längs leden, men det går att cykla runt om man absolut inte vill ro. Camilla valde att ha cykelhjälm i båten för säkerhets skull. :)
Det finns en kallkälla vid båtplatsens andra sida, men den kollade vi aldrig, vi hade ju tankat upp alla flaskor i Missutjärn. Efter båtrodden cyklade vi på Juvikskammen, det var otroligt vackert. Tog tyvärr inte så mycket bilder, njöt av nuet istället, det är något jag har börjat göra på äldre dagar. Vet inte exakt hur långt, men kanske 5-7 km, runt Abborträsket är det grusväg. Det är ju himla lättcyklat, men inte så roligt. Det sliter också på tassarna om man har en hund som har lite känsliga fötter. Alla våra hundar klarade sig (värst för Tundra). Helt plötsligt kom vi fram till sågen i Åmsele, efter den hittade vi aldrig riktigt leden igen. Enligt kartan skall leden gå till campingen, men det var ett myller med skogsbilvägar, skoterleder och stigar... Vi valde gamla skoterleden och hamnade tillslut på Byavägen. Tog en rastvila på en stubbåker. Kollade bussarna, kl 14,05 vardagar skoltid går en buss från Åmsele till Vindeln, den stannar även i Hällnäs om man lämnat bilen där.
Väl framme i Åmsele så tog vi beslutet att inte cykla tillbaka. Solen gassade och vi var alla nöjda då vi fick låna lite skugga och parkera cyklarna på en gård i början av byn. Tack och lov var även hundar välkomna på bussen, så Råsto åkan med.
Råsto lade huvudet i knät på busschauffören, han fick åka gratis. Jag valde att betala min biljett. :)
